De här träden har varit en del av större skogar. Nu är de kvar på ett hygge med ris, sly och hallonbuskar, men en gång var de trädet mitt i skogen. De har lämnats på ett hygge efter avverkning och är tänkta att stå kvar i skogen tills de självdör för att bevara och öka den biologiska mångfalden. Träd som ibland blir kallade evighetsträd. Skogen lever sitt eget liv, men påverkas av människor, stormar, bränder och klimat. I verket ”Träden mitt i skogen” bildar de ensamma träden återigen en skog projicerade tillsammans. Här får träden ett nytt sammanhang, på en plats långt ifrån sitt ursprung. Måleriet och dess material representerar ett romantiskt sätt att förhålla sig till natur, ett annat slags bevarande som blir en del av verket. Målningarnas position, de staplas, lutas mot väggen, ligger i en hög mer som objekt än som man brukar se dem, hängande på en vägg. De utmanar med sin bortvändhet, motivet är det tafatta försöket att avbilda naturen.
Innan skogen fick en stor roll för klimatmålet var den förknippad med ord som: stig, glänta, tallhed, blandskog, skogsdunge, mosse, myr. Nu talas det om råvara för bioenergi, klimaträddare, kolsänka, virkesförråd, föryngringsyta, trakthyggesbruk, hänsynsytor, biomassa, nyckel till en fossilfri framtid, en plats för biologisk mångfald. Ord som fjärmar skogen från människan och gör den till en industriell plats.
Synen på skogen har förändrats men människors relation till träden framkallar fortfarande känslor och minnen. Finns det en hållbar balans mellan mänsklighetens behov och naturens integritet?
