1985 fick Ullevi rockförbud. Bruce Springsteen och Göteborg fick Ullevi att krackelera av sina vibrationer. En estetisk erfarenhet där tusentals kroppar skakade infrastrukturen. Besökaren Vicki bjöds upp på scenen och fick efterföljande en modellkarriär. En musa kan som Vicki vara av kött och blod men också av lera som i Robert Rauschenbergs skulptur, Mud Muse (1968–1971). Leran rör sig i en oregelbunden sprattlande takt med hjälp av tryckluft. Den torra Göteborgshumorns skratt programmeras i kroppens schakt och läcker ut.

Ordet humor är besläktat med humör och humiditet och härstammar från latinets umor som betyder fukt och vätska- särskilt kroppsvätska. Fukten är en del av Göteborg genom leran och dess humör, den är inte torr men i rörelse. “Även om vi idag har lämnat humoralpatologin bakom oss, och därmed associationen mellan ordet humor och fukt eller vätskor, så söker vi oss till det kroppsliga och taktila registret, som innefattar torrhet, värme och kyla, när vi talar om humor.” *

Med utgångspunkt i stadens föränderliga kropp, dess in- och utsida, skruvar Ingrid Blix och Oda Haugerud upp den sensoriska delen av dess transformation. Baksidan- eller- inuti staden ligger öppet för världen. Det kanske började med ett sår men nu står vi här i ett annat perspektiv, i en gränsupplösning. En ny geografi läggs i underjorden men först ett ögonblick av gränslöshet. Där vi kan se konstruktionen av oss själva som dem som går på snarare än är i. Hur känns det att vända upp och ned på kroppen, blodet rinner till huvudet och kinderna blir tunga, det flammar. Grått, oformligt, vått. Är det där jag? Vem är Vicki idag? Skrattar hon? Vad tycker hon om pålning? ‘

Twist and Shout’ är en installation vars materiella kropp undrar hur det låter när rockmusiker skolar om sig till programmerare eller då musor för framtida visioner består av blöt lera. Då framtidens ljud låter som brus och skratt sätts i halsens schakt. En multidisciplinär installation där konstnärerna samarbetat med en programmerare för att låta ljudet av sina skratt, genom gallerirummets akustik, omvandlas och självrenegeras till upplösning. Vibrationerna översatta av transducers koreograferar blålera lånad från Västlänkens bygge till nya former i takt med ljudets schakt.

*Stina Bäckström. Om humor: Essäer om dom som är roliga och det som är kul (Glänta Hardcore 12, 2024) 

Oda Haugerud (f. 1990, SE) arbetar främst med installation i gränslandet mellan ljud, skulptur och text. Haugerud antyder konstnärens roll som medproducent till sin omgivning. Genom att låta sin omgivning sippra in i hennes arbete utforskas förvecklingar mellan teknologi och känsloregimer. AI-generativa processer, multidisciplinära samarbeten och platsspecifika gester möter industriellt framställd och överbliven materia.

Haugerud erhöll en kandidatexamen vid Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam 2018. Hon har deltagit i utställningar och konstnärsresidens internationellt såväl som lokalt i länder såsom USA, Tyskland, Grekland, Serbien, Bulgarien, Norge, Nederländerna, Danmark, Sverige och Georgien. Haugerud har tidigare mottagit Konstnärsnämndens tvååriga arbetsstipendium och avslutade masterprogrammet i Fri Konst vid Malmö Konsthögskola 2024.

Ingrid Blix praktik är idébaserad och materiell. Hon jobbar med skulptur, video och diverse annat i installationer. Hennes intressen rör sig kring språkets överlägsenhet- mening och material samt att gräva i de mest subtila men djupaste lagren av logik som väver samman en identitet för ett objekt, tecken eller en människa.

Blix använder sig ofta men inte alltid av platsspecifika material som utgångspunkt för sin konst. Verken tar sig an strukturer som framstår stabila genom att insistera på det som spelat ut sin roll eller verkar vara oviktigt. Blix är konstnär baserad i Stockholm med MA i fri konst från Konstfack Universitet (2023) och BA från Gerrit Rietveld Academie, Amsterdam (2019). Hon har bland annat deltagit i vistelseresidens och ställt ut på JAI –Tabakalera och Artium Basque Museum of Contemp. Art), ARV.International och Nejd.