Vernissage fredag 17 sep kl 18–21
De små partiklarna har lösgjort sig från sina omloppsbanor: de sekelgamla orden i himmelsblå, funna och hämtade från hallar och rum i schweiziska laboratorier; kläderna klippta till färgrika delar och gjorda till en lapptäckesmatta (upphängd över marken och återigen sönderdelad) reser runt till olika utställningar och fäster sig på väggarna som vore de målningar; blommorna som antingen omedelbart faller isär eller torkar ihop allteftersom, och aldrig får de träffas samtidigt i samma vas; bortklippta filmsnuttar i 16 millimeter från Ch. Wiegands film Narrate Me a Landscape från 1995 – aldrig visade på bio, men låg gömda i en loppmarknad i Berlin.
I utställningen finner de blå orden, efter att ha tillbringat ett århundrade på baksidan av ett vykort, sin plats på framsidan när de ersätter landskapet. Bitarna av gamla kläder avger en komplex doft från alla de utställningshallar de har upplevt under 20 år. Blommorna är arrangerade till en omöjlig brudbukett, vägledda av H. C. Andersens fjäril och dess resa. De defekta filmsnuttarna från 1995 frigör sig från loppmarknaden, blir digitala och sammanfogas i en kontinuerlig helhet.
Efter att ha rest runt i olika riktningar samlas nu alla kvarlevor, cutouts, smulor, brev och intryck, damm och pollen i gallerirummet. Här skingras de återigen i tid och rum, och väntar på att få avslöja sina berättelser.
