En videokonsthistoria

Felice Hapetzeder
Utställning
-

Felice Hapetzeders separatutställning på galleri 54 tar avstamp i 60- och 70-talets videokonstkollektiv, vilka till största delen uteslutits ur konsthistorien. De skildrade samhället i en form av aktivism som alternativ till tv-mediets utestängande av allt som ansågs avvikande. På måndag 6 feb kl 18:00 – 20:00 anordnar galleriet en samtalskväll där professor Max Liljefors från institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet, ger en överblick över videokonstkollektiven samt videokonstens historieskrivning. Tillsammans med Felice Hapetzeder diskuterar han de tidiga videokonstkollektiven ur ett konsthistoriskt och tvärkulturellt perspektiv samt bjuder in publiken att medverka i samtalet och visar filmer från perioden.

En videokonsthistoria är resultatet av gemensamma skapandeprocesser i olika konstellationer, och de arbeten som visas i utställningen befinner sig på olika sätt i ett spänningsfält mellan individuellt och kollektivt skapande samt mellan ett mer dokumentärt respektive gestaltande förhållningssätt.
I utställningen visas samarbetet med en performancekonstnär under kriget i Israel 2014, ett exempel från projektet Carousell där fyra konstnärer donerar källmaterial till varandra som de sedan klipper, videodelen av en offentlig gestaltning inom samarbetet Local A. samt en appropriering av ett material där Hapetzeder figurerar. För utställningen har dessutom arbeten skapats i samarbete med barn från Masthugget. Iscensättningar där de undersöker sociala, rumsliga och estetiska sammanhang genom video som praktik visas i ett digitalt fotografi samt i video från de filmande barnens synvinkel.
Vad händer så när historien, i det här fallet om kollaboration, skrivs av den enskilde? Konstnären manifesterar ofrånkomligen sig själv som produkt genom fetischiserande av sitt eget konstnärskap inom dess system. Men potentialen att uppvärdera samarbetet självt med de kreativa och innehållsliga fördelar det ger består. De verk som skapas genom olika former av samarbeten har kanske inte de absoluta kvaliteter som ett verk av en enskild kan uppnå, men de har kapacitet att bära andra, spretigare, mer öppna, diskursiva och kanske demokratiska värden. Något som är av stor betydelse just i vår samtid, säger Felice Hapetzeder. Barnen är de som förhoppningsvis bildar framtidens verkliga videokonstkollektiv.
Videokonsten är i hög grad sammankopplad med teknikutvecklingen, vilket avspeglas i de olika format som visas i utställningen och som vart och ett varit det tekniskt och ekonomiskt gängse vid olika tidpunkter. Videokonsten kan förutom det inom-konsthistoriska perspektivet, i motsats till exempelvis måleriet, också ses som ett integrerat element i en övergripande teknoekonomisk samhällsutveckling.
Hapetzeder arbetar främst med video men också fotografi och installation. Han intresserar sig för kulturarvsproduktion och manipulation av kollektivt minne och glömska. Hapetzeders videoverk spelar ofta på gränsen mellan det dokumentära och det gestaltande i en skala från det tydligt till det mer subtilt iscensatta.
Hapetzeder är konstnär född 1973 (MFA-examen Konstfack, Institutionen för konst 2002) boende i Stockholm.

Videoarbetet July 19 (7:43 min, 2015) samt det digitala fotoarbetet July 19th Partly Cloudy innehåller en performance av Doron Polak. Samma dag som detta arbete filmades och inte långt därifrån, dödades fyra barn. På en annan strand inför samma hav.
Personen gräver en skyttegrav, precis som under sina år i armén; liksom även hans far, koncentrationslägeröverlevaren, gjorde före honom.

4:3 Standard Definition (6:14 min, 2015) tar avstamp i konstnären Marit Lindbergs oanvända videomaterial från 2002 och 2006 som hon donerat till Hapetzeder. Materialet är av så kallad standardvideokvalitet och Hapetzeder såg beröringspunkter med sin egen filmade produktion fram till 2007, varav delar också ingår i arbetet. 4:3 Standard Definition ingår i projektet Carousell där konstnärerna Marit Lindberg, Felice Hapetzeder, Kristina Kvalvik och Henrik Lund Jørgensen utbyter varandras videomaterial och vidareutvecklar dem.

Konstön (10 min, 2013) av konstnärsgruppen Local A. bestående av Felice Hapetzeder och Jenny Berntsson. Bildströmmen i Konstön visar ett filmteam bestående av barn som förbereder och utför samma scen med olika aktörer: Varje aktör visar en liten, färgglad skulptur för kameran och går för att placera den på marken. Barnen i videon planterar med sina småskulpturer symboliskt frön av kreativitet. Videon är en del av ett större projekt med två offentliga gestaltningar i Skärblacka och centrala Norrköping som producerats av Local A. för Norrköpings Konstmuseum i samarbete med en grupp unga vuxna och två klasser av tolvåringar i samband med museets hundraårsjubileum. Intervjuerna med de unga vuxna utfördes på Salaspils Holocaust Memorial i utkanten av Riga.

The Shirt (4:14 min, 2017) beskriver en subjektiv upplevelse inifrån filmindustrin. De visuella och verbala aspekterna av en scen i originalfilmen är förändrade. The Shirt är ett samarbete i form av appropriering och ett återtagande av konstnärens kropp från den ursprungliga filmen och sammanhanget.

Övningar #1 och #3 för ett blivande videokonstkollektiv visar ett undersökande möte med video som medium ur de filmande barnen Tage, Jonna, Elis, Valter och Unnis synvinkel. Denna video visas även på Öppna Kanalen Göteborg under utställningsperioden. De första tiderna för sändning är 20 januari kl 19:30, 21 januari kl 18:00 och 22 januari kl 19:00

Bild: videostill från Commonly Used Video Formats (3840x2160 UHD video, 2017)

http://www.hapetzeder.com/
http://www.local-a.org/
http://carousell.org/

Med stöd från Göteborgs Stad

Välkommen på vernissage fredag 20 jan 18-21