Utställningen Det var en tid då allt var möjligt – All makt åt fantasin! berättar om kampen som krävdes för att få till ett ”allaktivitetshus” i Stockholm under det sena 1960-talet.
Allaktivitetsidén utgick från att försöka skapa nya gemensamma platser i staden, öppet för alla åldrar och klasser, och där verksamheten skulle utgå från det egna skapandet. Dessa kulturella och politiska idéer grundade sig i förhållandet mellan hur staden används och vem som får vara med och delta i beslutandeprocessen. Den pågående stadsomvandlingen under sextiotalet kom att kritiseras för dess stereotypa funktionsseparerade kvarter, och i detta perspektiv kom allaktivitetsidén att betraktas som ett alternativ till hur staden kunde göras mer delad och levande. Ur ett internationellt perspektiv fanns det likheter med platser i Europa som Round house i London – som drevs av Arnold Wesker och organisationen Centre 42, med uttalade kulturpedagogiska idéer för arbetarklassen – och Paradiso i Amsterdam, som drevs som ett kombinerat verksamhets– och musikcenter. Rörelserna för dessa alternativa Folkets hus, var som aktivast under slutet av sextio- och början av sjuttiotalet, och resulterade i de korta försöken i Lund 1969, allaktivitetshusen Gamla Bro i Stockholm (1969–72), Aveny 18 (1969–70) och Hagahuset (1970–72) i Göteborg, och några mindre försök ute i landet.
Centralt i utställningen är en film som handlar om det som en gång var Gamla Bro, ett alternativt kulturhus innan Kulturhuset vid Sergels torg öppnade. Filmen är uppbyggd som en polyfon berättelse och är sammansatt av valda delar ur samtal – gjorda med de som en gång engagerade sig i huset – tillsammans med arkivmaterial från super 8–filmer i färg, som spelades in av filmgruppen vid Gamla Bro, och svartvita inslag från STV:s nyhetsrapportering från tiden. Dessa ibland motsägelsefulla bilder ger en representation av Gamla Bro som visar på hur svårt det är att i efterhand försöka ge en entydig bild av situationen. Besökare, gamla aktivister och personal berättar i filmen om den svåra kamp som krävdes för att få till ett allaktivitetshus i Stockholm under det sena 60-talet. Här berättas om de svårigheter som uppkom vid stormöten och i konfrontationen med en stelbent och överkontrollerande byråkrati. Vi får bevittna hur passionen och det utopiskt romantiska hos aktivisterna sakta bryts ned när en annan verklighet gör sig gällande och huset fylls alltmer av äldre alkoholister, hemlösa och drogmissbrukare.
I utställningen visas även filmen Dom där. En film om dem som bör skingras i grupper om två och två (1971) av Birgitta Öhman som handlar om tiden efter att Gamla Bro fått stänga igen, samt filmen Bubben was here – en film av folk på Gamla Bro (1971) producerad av folket inne i allaktivitetshuset.
